Något som idag är så självklart att vi oftast inte ens tänker på det (förrän det inte fungerar) är belysningen i våra hem. Vi är så vana vid att vi med ett knapptryck kan lysa upp ett helt rum mitt i natten att vi inte reflekterar över hur fantastiskt det är, eller hur det var innan elektriciteten möjliggjorde detta.
Människan har i alla tider försökt avvärja mörkret. Ända sedan vi kunde göra upp eld har vi använt brasor och facklor för att hålla mörkret borta. Med tiden utvecklades dessa metoder och förfinades alltmer, till exempel genom oljelampan, som blev allt bättre i takt med att man använde sig av bättre oljor som gav en mindre sotig låga, och till slut fotogen. Man utvecklade också oljelampan genom att använda sig av glaskupor för att lågan skulle bli stadig. Även stöpta ljus användes så tidigt som på 1100-talet, då man tillverkade dem av talg eller bivax. Med tiden började man också stöpa ljus i stearin och paraffin. Ända in på 1800-talet härskade trots det mörkret, och människans aktiviteter var hänvisade till de timmar som solen var uppe. Om man var uppe efter mörkrets inbrott samlades man en till tre personer runt ett stearinljus, som var den enda belysningen som fanns tillgänglig. Rum som man inte var i var inte upplysta, eftersom man inte kunde lämna ljus obevakade, då de bestod av eld.
Det var inte förrän i slutet av 1800-talet som detta förändrades. Stockholm invigde sitt första kommunala elektricitetsverk 1892, Brunkebergsverket, som försörjde Norrmalm, Blasieholmen, vissa delar av Strandvägen och vissa områden kring Humlegården med ström. Därefter gick utvecklingen snabbt; Brunkebergsverkets teknik blev snart föråldrad och kunde inte täcka Stockholms ökande behov av elektricitet. Den elektriska belysningen hade gjort sitt intåg i hemmen, och efterfrågan ökade ständigt. Därför invigdes 1903 Värtaelverket som låg i Hjorthagen, och som hade betydligt större kapacitet. Denna kapacitet utvecklades under åren, och 1911 avslutade man all elproduktion i Brunkebergsverket.
Under en period levde gasbelysningen och den elektriska belysningen sida vid sida. Somliga, till exempel Stadshusets arkitekt Ragnar Östberg, trodde att gasbelysningen skulle vara beständig och att elbelysningen inte skulle bestå. För att helgardera sig installerade han båda systemen i Stadshuset, som byggdes mellan 1911 och 1923. Historien har visat att det inte var nödvändigt, eftersom elektrisk belysning i våra hem nu är lika självklart som att vi kan läsa och umgås i helt upplysta rum även efter mörkrets inbrott.
Om du letar efter nya lampor att lysa upp ditt hem med, hittar du allt från badrumslampor till kökslampor på Buildor.se.